• Röjningsstyrka
Antalet kvarvarande stammar vid förbandsröjning i barrungskog bör anpassas till ståndortens bördighet (se tabell). Omräknat till kvadratförband innebär det motsvarande anpassning av medelavståndet mellan de kvarvarande stammarna (tabell/figur). Röjningsstyrkan bör kontinuerligt under röjningsarbetes gång kontrolleras genom stamräkning på cirkelytor (figur).

• Röjningstidpunkten måste anpassas till det enskilda beståndet förutsättningar, föryngringsmetod och ståndortens egenskaper.
- Tidiga röjningar ger snabbare dimensionsutveckling, bättre stabilitet, mindre risk för skador och lägre röjningskostnader.
- Sena röjningar ger mindre möjligheter till aktivt stam- och trädslagsval, större trängseleffekt, högre sågtimmerutbyte, större risk för skador och högre röjningskostnader.
- Stort lövuppslag i barrföryngring bör röjas tidigt om barrplantornas utveckling hämmas. Ofta kan punktröjning vara en lämplig metod.
- Inom områden med stor älgstam bör tallungskog slutröjas först när träden passerat älgbetningshöjd (ca 4-5 m).
- I eftersatta röjningsbestånd är ofta de enskilda trädens stabilitet dålig. Möjligheten till ett aktivt stamval blir mindre och tvingande. Ibland kan röjning kombineras med uttag av gagnvirke (röjningsgallring), t ex i form av biobränsle.

• Röjningstid
I klenare bestånd och vid lövsanering i barrföryngringar kan röjning i princip utföras under hela året, om väderleken tillåter. I grövre barrungskogar bör röjning i talldominerade bestånd utföras i maj-juni medan grandominerade bestånd bör röjas i augusti-september.

• Stamvalet vid röjning bör inriktas mot ett så homogent kvarvarande bestånd som möjligt vad gäller höjdspridning och rumslig fördelning.
- Skadade och sjuka träd bör röjas bort.
- Träd med kvalitetsnedsättande fel (ofta förväxande individer med grova grenar och dålig stamform) bör röjas bort.