Vid röjning kan beroende på åtgärdens syfte antingen selektiva (urval) eller schematiska (geometrisk) röjningsformer användas, där de förstnämnda är de vanligaste. De båda röjningsformerna kan också kombineras.

Vid selektiv röjning kan olika metoder förekomma:
• Förbandsröjning. De kvarvarande träden ställs ut med bestämda avstånd (förband) medan övriga stammar röjs bort. När åtgärden utförs i plantskog benämns den ofta som enkelställning.
• Lövröjning. Hämmande lövstammar (oftast självsådda) röjs bort i barrföryngringar.
• Punktröjning. Hämmande individer runt huvudstammar röjs bort medan övriga röjningsstammar lämnas kvar. Åtgärden, som även benämns brunnsröjning, utförs ofta i plantskog där konkurrerande lövsly hämmar barrhuvudstammarna och där man p g a risken för stubbskottsuppslag inte vill röja bort alla lövstammar för tidigt.
• Tvåstegsröjning. En tidig enkelställning i täta plantskogsbestånd följs av en sen förbandsröjning i ungskogsfasen. Åtgärden utförs ofta i täta naturliga föryngringar av tall där man genom hög konkurrens vill satsa på kvalitetsproduktion.
• Skärmröjning. Täta lövföryngringar (oftast självsådda) röjs till en lågskärm (oftast av björk) för självföryngrade eller planterade barrträd (oftast gran). Lågskärmen ger frostskydd och bättre kvalitet på granen. Skärmen avvecklas successivt efterhand som underbeståndet växer till. Åtgärden är vanlig på fuktiga och frostlänta marker och går ofta under namnet ”Kronobergsmetoden”.

Vid schematisk röjning tar man inte hänsyn till de enskilda trädens egenskaper. Istället röjs alla träd ner inom systematiskt placerade bälten eller stråk genom beståndet medan områdena mellan röjningsstråken i huvudsak lämnas orörda. Åtgärden benämns även som gatröjning eller korridorröjning och är vanlig i täta naturliga föryngringar men kan även användas i planteringar då hela plantrader röjs bort. Ofta följs en schematisk röjning upp vid ett senare tillfälle med en selektiv röjning av områdena mellan stråken.