• Val av gallringsprogram
Det finns inget entydigt svar på frågan om vilket gallringsprogram som ger högsta lönsamhet. För de flesta trädslag så finns det ofta flera möjliga gallringsprogram som kan ge samma slutresultat. Generellt så får man ofta en god totalekonomi med aktiva och intensiva gallringsprogram som leder till kort omloppstid. Detta innebär att man bör gallra tidigt och lagom hårt så att man får god dimensionsutveckling och därigenom kan slutavverka tidigt.

• Gallringsform
I normalt utvecklade och tidigare röjda bestånd bör gallringsformen oftast vara fri gallring. I bestånd med hög andel förväxande träd med dålig virkeskvalitet kan tidiga gallringar göras som höggallring. Senare gallringar bör ha karaktär av låggallring.

• Tidpunkt för gallring och gallringsintervall
Tidpunkten för första gallring styrs av ståndortsförhållande, utgångsförband och risken för vind- och snöskador. Den första gallringen är en viktig beståndsvårdande åtgärd och bör alltid utföras i tid. I tallskog bör första gallring göras när kronlängden hos de kvarvarande träden är ungefär halva trädhöjden, vilket oftast inträffar vid en övre höjd på 11-13 m. För granbestånd är motsvarande riktmärke 2/3 kronlängd eller 12-14 m övre höjd. I tätt planterade eller svagt röjda bestånd bör den första gallringen göras tidigare. Under förutsättning att första gallring utförts i tid så blir tidpunkt och intervall mellan kommande mera flexibelt. Gallringsmallar ger i normalt utvecklade bestånd en god vägledning om tidpunkt och intervall mellan gallringar.

• Gallringsstyrka
I unga bestånd bör gallringsstyrkan vara hög vid de tidiga gallringsingreppen så att en väsentlig del av gallringsingreppet under omloppstiden kan utföras när trädhöjden är låg och risken för vindskador mindre. I medelålders skog bör gallringsstyrkan successivt sänkas. Äldre bestånd bör med hänsyn till risken för vindskador inte gallras. I granskog bör gallring inte utföras i bestånd där den övre höjden passerat 22 m. Gallringsmallar ger i normalt utvecklade bestånd en god vägledning om en med hänsyn till ett bestånds ålder lämplig gallringsstyrka.

• Gallringsfritt skogsbruk
I vissa typer av bestånd eller delar av bestånd kan det vara aktuellt att avstå från gallring. Det kan vara bestånd med så svåra drivningsförhållanden att kostnaderna för gallring blir orimligt höga, t ex i mycket brant och oländig terräng. Det kan också vara bestånd eller delar av bestånd där stormrisken är så hög att man av stabilitetsskäl bör avstå från gallring, t ex kanter eller bryn mot större öppna ytor såsom hyggen, sjöar eller åkermark. Även i bestånd där ett ökat ljusinsläpp eller andra miljöförändringar efter en gallring uppenbarligen skulle missgynna hotad eller känslig fauna eller flora, kan det vara aktuellt med ett gallringsfritt skogsbruk.

• Stamval
- Gallring ger ett tillfälle att reglera ett bestånds framtida trädslagssammansättning. I barrblandskog bör gran gynnas på bättre marker och tall på svagare marker medan blandade bestånd ofta är att föredra på medelgoda marker. På barrlövblandskog bör löv gynnas på fuktiga områden medan inslag av löv i barrskog normalt bör tas bort vid sista gallring.
- Gallra för kvalitet genom att gynna träd med goda kvalitetsegenskaper. Gallra bort träd med dålig virkeskvalitet, t ex förväxande, krokiga, grovgreniga och /eller skadade träd. I tidiga gallringar kan virkeskvaliteten förbättras genom försiktig höggallring.

• Stickvägar
- Tag alltid upp ett stickvägsnät i ett bestånd i samband med första gallringsingreppet. Undvik att ta upp nya vägar vid senare gallringar eller att bredda tidigare upptagna vägar.
- Tag upp stickvägar till full bredd vid första gallring så att skador av drivningsmaskiner på kvarstående träd kan undvikas.

• Rotröta
Risken för spridning av rotröta kan minskas genom att gallra under vintertid och på tjälad mark, genom rejäla stickvägar så att körskador kan undvikas, genom att risa stickvägar och genom att stubbehandla direkt i samband med gallringsingreppet. Vid gallring under sommartid bör tallbestånd gallras före granbestånd och tidigare rötskadade bestånd före ogallrade bestånd.