Arealer (och gränserna mellan dem)
I skogsbruksplanen är din fastighet indelad i ägoslag. Planläggaren ritar in de olika ägoslagen och avdelningarna på en karta i skala 1:10 000.
Skogsbruksplanens areal avviker ibland från arealuppgifter i t.ex. jordregister och taxeringslängd. Sådana avvikelser har inte påverkat arealuppgifterna i denna skogsbruksplan, eftersom arealen beräknad efter ekonomiska kartans stomme anses mer tillförlitlig.
Gränsen mellan produktiv skogsmark och impediment avgörs av markens produktionsförmåga. Om den är lägre än 1 m3sk per hektar och år räknas marken som impediment.
Gränsen mellan inägomark och produktiv skogsmark kan ibland vara svår att avgöra och då ger ägarens uppgifter om markanvändning god ledning.
Avdelningar
Ett nyckelbegrepp i den gröna skogsbruksplanen är avdelning, d.v.s. skog och skogsmark som i hög grad är enhetliga. I de flesta fall sammanfaller en avdelning med ett bestånd.
I avsnittet ”Avdelningsbeskrivning” finns en sammanställning av din fastighets avdelningar. Där har varje avdelning ett löpnummer, vilket anges även på fastighetskartan som följer med skogsbruksplanen.
Avverkning
I tabellen ”Avverkning och tillväxt” redovisas förslag till avverkning under planens 10-årsperiod. Det är ett grundförslag, som ibland kompletteras med ett högre och ett lägre alternativ. Dessa kompletteringar anger en ökning respektive minskning av avverkningsnivån som skogsägaren kan välja.
I de områden som är föreslagna att gallras, är det angeläget att åtgärden utförs, för att ge bestånden god värdetillväxt.
Slutavverkningsbestånden är oftast inte så ”känsliga” för vid vilken tidpunkt avverkningen sker.
I allmänhet bygger avverkningsförslaget på ett uthålligt skogsbruk under lång tid och det möjliga uttaget i fråga om slutavverkning är oftast större.
I de avverkningsvolymer som anges har fem års tillväxt inräknats.
Bonitet
Boniteten är ett mått på skogsmarkens produktionsförmåga, uttryckt i m3sk per hektar och år. I skogsbruksplanen används boniteten främst som underlag för att föreslå lämpliga åtgärder, men även tillväxtberäkningarna utgår till en del från boniteten.
Planläggaren bestämmer ett ståndortsindex för varje bestånd genom att i fält mäta vissa egenskaper hos beståndet och växtplatsen.
Huggningsklasser
K1 Kalmark
Kalmark där återväxtåtgärder behövs för att få ny produktiv skog
K2 Kalmark
Kalmark där återväxtåtgärder är gjorda men föryngringen är inte säkerställd
R1 Plantskog
Plantskog vars huvudträdslag är lägre än 1,3 meter.
R2 Ungskog
Ungskog vars huvudträdslag är högre än 1,3 meter och där mer än hälften av
de härskande och medhärskande träden är klenare än 10 cm i brösthöjd
G1 Normal gallringsskog
Skog av tillfredsställande täthet, där mer än hälften av träden uppnått minst 10 cm
diameter i brösthöjd, och som normalt inte får slutavverkas under planperioden
G2 Skog nära slutavverkningsbar ålder
Skog som uppnått lägsta tillåtna slutavverkningsålder, men bör dock inte
slutavverkas inom 10 år. Skall normalt inte bli föremål för ytterligare gallringar
S1 Slutavverkningsbar skog
Skog som uppnått lägsta tillåtna slutavverkningsålder och som därför kan
slutavverkas
S2 Slutavverkningsmogen skog
Skog som uppnått lämplig växttid eller som av andra skäl bör slutavverkas
S3 Skog i slutavverkningsbar ålder som ej bör slutavverkas
E1 Restskog
Skog som lämnats efter avverkning eller som uppkommit på grund av skada,
som skett under den senaste 10-årsperioden
E2 Gles skog
Gles skog eller skog av ett trädslag som är olämpligt för marken. Glesheten skall
ha uppkommit för mer än 10 år sedan. Undantag: Skog av hagmarkskaraktär.
E3 Skog av hagmarkskaraktär
Gles skog av hagmarkskaraktär
Medeldiameter
I de fall medeldiametern anges i denna skogsbruksplan avses den grundytevägda medeldiametern.
Målklasser
Gröna skogsbruksplaner skall bidra till att du i ditt praktiska skogsbruk kan balansera produktion och miljö. Metoden bygger på s.k. målklasser, vilka beskrivs nedan.
I texten används begreppet naturvård, vilket i detta sammanhang är ett samlingsbegrepp för olika intressen som t.ex. natur, kultur, rekreation, jakt och landskapsbild. I de flesta fall har dessa intressen ett grundläggande krav på, eller behov av, hänsyn till skogens och skogsmarkens biologiska kvalitéer, men ibland kan andra intressen vara dominerande. I så fall framgår det av skogsbruksplanen.
Volymer
Enskilt bestånd kan avvika något från det verkliga virkesförrådet. För hela fastigheten är avvikelsen mindre och noggrannheten är tillräcklig för skogsbruksplanens ändamål.
Skogsbruksplanens uppgift om virkesförrådet bör inte användas i andra sammanhang, t.ex. för värdering.
Fuktighetsklass och vegetationstyp
Fuktighetsklass och vegetationstyp har ett visst samband och står i planen som sifferkoder. Exempel: om marken är frisk (2) och är av blåbärstyp (30) blir koden 230.
Generellt kan sägas att ju högre siffra vegetatonstypen har, desto bördigare mark.
Fuktklasser
1 Torr
2 Frisk
3 Fuktig
4 Blöt
Vegetationstyper
5 Lavtyp
10 Lavrik typ
15 Fattigristyp
20 Kråkbär-Lingontyp
25 Lingontyp
30 Blåbärstyp
35 Starr-Fräkentyp
40 Smalbladig grästyp
45 Bredbladig grästyp
50 Mark utan fältskikt
80 Lågörtstyp
85 Högörtstyp
Ålder
Beståndens totalålder är i skogsbruksplanen redovisade i 10-åriga åldersklasser: 5, 15, 25, 35 år, etc. När beståndets ålder är enhetlig och planteringstidpunkten känd anges den exakta åldern.
Åtgärdsförslag
I avdelningsbeskrivningen finns en föreslagen åtgärd inskriven.
I tabellen ”Åtgärdsöversikt” är de föreslagna åtgärderna beståndsvis grupperade under rubrikerna Slutavverkning, Återväxtåtgärder, Röjning, Gallring eller Övriga åtgärder.
Under respektive rubrik grupperas bestånden efter hur angelägen den föreslagna åtgärden är.
Åtgärdernas angelägenhet anges på följande sätt:
1 = snarast
2 = första 5-årsperioden
3 = andra 5-årsperioden
Ibland anges lämpliga alternativ till en viss åtgärd och de anges som ”Alternativ åtgärd”.
En skogsvårdsåtgärd som följer efter en föreslagen slutavverkning anges som ”Följdåtgärd”. Den skall utföras först när den föreslagna slutavverkningen är genomförd.
Observera att tillståndet i plant- och röjningsskogar förändras snabbt. Detta kan innebära att det uppstår behov av ytterligare åtgärder mot slutet av perioden.
Ägoslag
Produktiv skogsmark: Mark med avseende att producera skog med en årlig tillväxt mer än 1 m3sk/ha.
Myrimpedement: Våtmarksområde med en årlig tillväxt mindre än 1 m3sk/ha.
Bergsimpedement: Bergsområde med en årlig tillväxt mindre än 1 m3sk/ha.
Inägomark: Åker och betesmark.
Övriglandareal: Bebyggd mark, kraftledning och liknande.
Vatten
Fjällbarrskog: Lågproducerande och svårföryngrad barrskog strax under trädgränsen.
Fjäll: I norra Sverige högt liggande kalmark där skog inte kan växa.
Hänsynsmark: Mark som är uttagen från skogsproduktion t ex naturreservat och biotopskydd.
Produktion med generell hänsyn
Bestånd där virkesproduktionen är dominerande. generell naturvårdshänsyn ska beaktas.
Kombinerade mål, både produktion och miljö
Bestånd där en hög naturvårdsmålsättning går att förena med produktionsinriktad skötsel samt bestånd med möjlighet att återskapa högre naturvärden.
Relationen mellan produktion och miljö anges i forma av procentsatser (av volymen) i planen.
Exempel på K-bestånd är:
· Sumpskogar med skuggkrävande markflora där man arbetar med s.k. evighetsskärmar,
· Ekskogar med jätteträdsutveckling tillsammans med ekproduktion,
· Blandskogar med stort inslag av björk och asp,
· Tjäderspel,
· Större kantzoner utefter biologiskt intressanta vattenekosystem.
Naturvård Skötselkrävande
Bestånd med höga naturvärden och föränderliga kvalitéer där naturvärdena utvecklas i negativ riktning om beståndet lämnas orört samt bestånd med möjligheter att återskapa dessa naturvärden.
Återkommande skötsel är nödvändigt för att bibehålla eller skapa nya naturvärden.
Observera att uttagen endast skall göras då det är biologiskt motiverat.
Exempel på områden som ska klassas i NS-gruppen är:
· Björk- och aspskogar med höga naturvärden som hotas av nyinvandrad gran,
· Strandskogar och lövsumpskogar utan naturlig vattendynamik där höga naturvärden hotas av nyinvandrad gran,
· Tallskogar med förutsättningar för naturvårdsbränning,
· Ekskogar med höga naturvärden och konkurrerande sekundärträd,
· Betesskogar eller floralokaler som gynnas av ljus och bete.
Naturvård Orört
Bestånd som har höga naturvärden och stabila biologiska kvalitéer samt bestånd med förutsättningar att återskapa dessa naturvärden.
Området lämnas orört d.v.s. till fri utveckling. Ibland kan det dock vara nödvändigt att nyskapa död ved för att påskynda utvecklandet av höga naturvärden.
Exempel på NO-bestånd är:
· Granskog som länge varit orörda eller har naturskogskaraktär,
· Rasbranter med stabil pionjärträdsdynamik eller sekundärträd,
· Strandskogar med naturlig vattendynamik,
· Lövsumpskogar med naturlig vattendynamik,.
· Bokskog med naturskogskaraktär,
· Alm- eller lindskogar, d.v.s. sekundära ädellövsskogar,
· Tallsumpskogar med höga naturvärden,
· Naturskogar med naturlig dynamik.
