Artikel ur VIDA Nytt nr 1 2009 • Text och bild: Ulf-Göran Wannerfeldt

Ulf Sivberg är inköpare på VIDA Skog och nu skall vi träffa en för VIDA helt ny leverantör. Ja det är till och med så att Kennet Karlsson som vi skall besöka är en nybliven skogsägare. Det visar sig bli ett möte som kommer att avhandla mycket mera än den planerade övningen: att följa ett avverkningsuppdrag.
Kennet och två hundar möter upp på gårdsplan. Kanske en försmak av vad vi kommer att prata om, för redan här möter jag två kontraster. På fyra ben. Den minsta terrier jag har sett och en rejäl fullvuxen Rottweiler hälsar glatt. Och på tal om kontraster, så får man nog säga att Kennet lever upp till det epitetet, eller i vart fall hans val här i livet.

Skogsbruk som friskvård
– Hur blev du skogsägare?
– För att ha något att göra! Kennet fortsätter med lugn ton ”Jag fick en stroke. För mycket stress under för många år tog ut sitt pris. Huset här köpte jag 1998 och då var det bara en lite större tomt som så att säga utgjorde markarealen. Under 2008 köpte jag grannskiftet. En skogsfastighet om ca 130 hektar.”
– Så nu är du skogsbonde på heltid?
– Säg 75, jag arbetar fortfarande ca 25 procent med mitt företag. Men jag måste ta det lugnt. Tiden jag tillbringar i skogen är som meditation för mig. Inte en massa tankar och problem, bara upplevelse och lugn. Det ger mig kraft att fortsätta med mitt tidigare arbete i mindre skala.

Det blir naturligt att prata om Kennets företag, särskilt som det visar sig ligga nära VIDAs kärnverksamhet. Och, Kennet har bestämda åsikter om svensk trävaruindustri.
– Jag har alltid sagt att vi skulle slutförädla vår virkesvaruresurs ännu mera i Sverige.
– Hur då?
– Som KarlsonHus. Vi tillverkar hus. Kvalitetshus. Och vi exporterar. Länder som Tyskland, England och även Japan är marknader som vi opererar på förutom hemmamarknaden. Det går alldeles utmärkt. Färdiga och högförädlade byggelement lämnar landet och monteras på plats. Sverige har en unik kompetens i att bygga med trä. Och vår Svenska skog håller utomordentligt hög kvalitet som just konstruktionsvirke. Vi har så mycket ”know how” i vårt avlånga land så det är därför vi borde slutförädla än mera. Inte minst då vi har en så hög designnivå dessutom. Det skulle ge 10 000 arbetstillfällen ytterligare.

Det blir rätt uppenbart att filosofin här rimmar med VIDA. Högkvalitativt konstruktionsvirke och hög grad av kundanpassning och specialisering har varit och är VIDAs framgångsrecept med en kraftig etablering på exportmarknader.
Kennet berättar vidare hur just KarlsonHus faktiskt lever upp till att vara en koldioxidnegativ produkt. ”Det är vi ensamma om inom husindustri. Produktionscykelanalysen är glasklar. Våra hus binder mera koldioxid än vad vi genererar under produktion och distribution”. Det är bara att fortsatt konstatera att även detta stämmer med VIDA, och trots att detta ämne är intressant så måste vi fortsätta att prata skogsbruk. Dagens övning!

Avverkning enligt plan!
När Kennet köpte fastigheten fanns det en nyligen upprättad plan.
– Ja, det var en hel del nya begrepp som jag har fått lära mig, men den känns som ett klockrent arbetsredskap. Ulf nickar och påpekar ”att dungen där till väster plötsligt inte alls är anonym och svårbeskrivbar. Mycket av dialogen underlättas och vi kan ta det per telefon”.
Dagens avverkning är den första konkreta åtgärden sedan förvärvet. Innan vi lämnar köksbordet så plockar Kennet fram ett produktblad på en skogsmaskin; – En sådan här tänker jag köpa, motorsågen är inget för mig! På något sätt kan man utläsa i Kennets leende att stora maskiner alltid är något speciellt för oss pojkar, unga som vuxna.
Vi går några hundratal meter till avverkningsplatsen. Under tiden pratar vi allmänt om naturvård.
– PEFC-certifiering är helt självklart, det är dessutom en förutsättning för våra hus, och det virke vi konstruerar med där.
Avverkningsytan ser ut som de brukar göra. En välordnad skogsbilsväg. Några vältor och de numera karaktäristiska rishögarna som VIDA Energi tar hand om. Skördaren mullrar förbi och tar sikte på avverkningens sista dunge med skotaren i tätt följe. En välta töms då timmerbilen gör sitt jobb för att sedan åka till sågverket i Alvesta. Ulf gör en sammanfattning över läget tillsammans med Kennet. Den sista dungen är nu prydligt kapad i rätt längder och nästa fas i en skogsägares vardag kommer att starta för denna yta: plantering!

När jag lämnar för dagen så är nog det mest klara minnet att skogsbruk är bra på många sätt. Inte minst som ett sätt att ta hand om sig själv.